Pannacotta med glöggspegel

Alltså, hur fräsigt låter det inte med glöggspegel? Just ordet "spegel" i matsammanhang är ett sånt där ord som ambitiösa restauranger ofta brukar svänga sig med i sina menyer. Det serveras speglar av både det ena och det andra, och symfonier av ingredienser hit och dit. Personligen tror jag att restaurangpersonalen tar sig några järn en kväll efter stängning och sätter sig ner och kommer på de här orden. Glöggtäcket på den här pannacottan ser dock faktiskt ut som en spegel, därav det fashionabla ordvalet. Det är kort och gott klassisk pannacotta med vaniljstång och lite vit choklad, med ett täcke (förlåt, en spegel) av glögg. Jag har använt min saffransglögg, men det går så klart bra med vilken glögg som helst. Smakar såväl juligt som festligt!

Pannacotta med glöggspegel, 6 port
5 dl vispgrädde
1 dl mjölk
2 gelatinblad
1 vaniljstång
2 msk socker
50 g vit choklad
----------
2,5 dl glögg
3 gelatinblad

Börja med att lägga 2 gelatinblad i blöt i en skål med kall vatten, låt dem ligga i minst 5 min. Koka upp grädde, mjölk, frön från en urskrapad vaniljstång (ta i själva stången också) och socker. Precis när du kan konstatera att det kokar, ta kastrullen från värmen och rör ner den vita chokladen och de två gelatinbladen. Fiska upp vaniljstången, och låt svalna lite innan du häller upp i portionsformar. Låt stå ett par timmar i kylen tills pannacottan har stelnat så mycket att den knappt rör sig om du vickar lite lätt på formarna. (Tar ca 3 timmar.)

Till glöggspegeln läggs först 3 gelatinblad i blöt i kallt vatten som får ligga där medan glöggens sjuds varm i en kastrull. Ta av den från värmen innan den börjar koka, och rör ner de tre gelatinbladen. Låt svalna något, och häll sedan i formarna ovanpå den vita pannacottan. Låt stå ytterligare några timmar (i alla fall 3) innan du serverar den.

Veckans vintips - Valle Reale

Tisdagsvin, någon? Jag vet att vi bara är i början av veckan, men det är inget jag ser som ett hinder för att korka upp och köra ett veckans vintips! Den här gången tipsar jag om rödvinet Valle Reale Montepulciano d'abruzzo som har en ylande varg på etiketten, vilket onekligen tar begreppet "rödtjut" till en ny dimension. Som vanligt är vinet från Italien och klassas som kryddigt, något som får mig att inse att jag verkligen måste vidga mina vyer vad gäller vin. Min vinkonsumtion är ju lika snäv som en för trång pennkjol. Nästa gång lovar jag att testa något från ett annat land. Förnyelse förnöjer. Men - tillbaka till det här vinet - det är jättegott. Det har nummer 2355 på Systemet, och jag valde det för att jag har testat ett rosévin med en liknande etikett som var riktigt gott. Och för att jag sedan Toscanaresan i sommar gladeligen hugger alla flaskor med namn på en region där jag har varit. Nästa gång kanske man skulle åka till Frankrike, rent av?

Jag blir matskribent!

Jag ska bli matskribent! Visst är det hyvens? Nu på lördag den 3:e december lanseras Barometerns utökade bonusbilaga Bonus Weekend, och där kommer jag att ha med ett uppslag som heter Helenas Kök. Jag kommer att ha minst ett uppslag i månaden, där text varvas med bilder och recept. På lördag kommer jag i sann pensionärsanda att hugga tidningen direkt ur handen på brevbäraren! Här kan man följa Barometerns bonusbilaga på Fejan.

Glöggmys i radion

Har ni haft en bra helg, allihopa? Jag har haft fullspäckat schema både lördag och söndag. Igår var vi på Kalmar Slotts årliga julmarknad, och idag har jag haft mitt traditionella adventsfika. Bilder från fikat dyker upp framöver. Vad gäller bilder från slottsmarknaden får det bli recycling - den som är nyfiken på hur det såg ut kan titta här, på förra årets inlägg. Det ser exakt likadant ut varje år. Hantverkarna står på precis samma ställen och visar precis samma saker. Men det är ganska trevligt ändå, faktiskt.

Bilden ovan däremot, är från fredagens radiosändning då Emmy och jag stod för adventsmyset på Sveriges Radio Kalmar.

Söta Emmy hade med sig dadlar och ostar och allsköns eleganta godsaker...

 ...som de här små vännerna, till exempel. Chokladtryffeltårta med en glasyr av vit choklad och saffran. Ni hör ju själva, det är nästan så att man dör litegrann. De var helt galet goda.

Jag kokade ihop en omgång vitvinsglögg med saffran. Himla tacksam glögg, det där, den blir ju klar på nolltid.

Och så hade jag med mig den här moussen också, på vit choklad och saffran. Den hade strykande åtgång.

För att inte tala om alla Emmys goda plocksaker! Det var pepparkakor med färskost och syltad ingefära, och med hemmagjord fikonmarmelad och lingon, och färskost- och getostfyllda dadlar inlindade i parmaskinka. Dessutom hade hon kokat ihop aprikoser med glögg som också hamnade på oskyldiga små rara pepparkaksbitar. Allt det kan man läsa mer om här, hos Emmy.

Saffransglöggen blev omåttligt populär, radions medarbetare dök upp som tomtenissar ur vrårna när de kände dofterna från Emmys och mitt fixande, och doftade och provsmakade på våra alster. Det är alltid kul när det blir uppskattat!

Nu ska jag ta mig en lussekatt och lite glögg och parkera mig i min favoritfåtölj, samtidigt som stormen Berit viner utanför rutorna här på Öland. Trevlig söndagkväll på er, allihopa!

Fredag = fredagspasta - igen!

Fredagkvällen i afton är nästan identisk med förra fredagen, det enda som har bytts ut är maträtten och stället i köket som Olof står på. Just nu står han och lagar fredagsfavoriten pasta med tomatpesto och buffelmozzarella...

...medan Lille Herrn står nedanför och vill smaka. Han kan tänka sig i stort sett vad som helst. Utom möjligtvis vin. Det sitter för övrigt matte och smuttar på just nu, medan hon bloggar. Men nu verkar maten vara färdig, bäst att skynda sig! Trevlig fredagkväll, allihopa!

Vit saffransglögg med clementin och vanilj

Är det någon mer än jag som fick upp ögonen för saffransglögg förra året när det var årets glöggsmak? Hur trevligt som helst ju. Jag gillar vit glögg. Eller ja, den är ju inte vit, men ni fattar. Den är lite nyskapande. Att göra egen glögg är faktiskt hur enkelt som helst, och när man ändå är igång kan man lika gärna göra två sorter.

Jag gjorde en glögg på vitt vin och en på rosévin, som det finns recept på i inlägget nedanför detta. Efter en noggrann överläggning med den trevliga damen på Systembolaget kom jag hem med de här två vinerna, som jag vet sedan innan smakar bra även utanför glöggsammanhang. Som smaksättning i glöggsorterna använde jag bland annat clementin, kanel, stjärnanis, kardemumma och nejlika - klassiska julkryddor som alltid levererar! Vi börjar med receptet på vitvinsglöggen med saffran:

1 flaska torrt vitt vin (t ex Boulder Bank, nr 6367 på Systembolaget)
1 pkt (0,5 g) saffran
3 hela kryddnejlikor
1 clementin skuren i klyftor
1 snittad vaniljstång
2 msk flytande honung
0,75 dl socker

Häll vinet i en kastrull och tillsätt saffran, kryddnejlikor, frön från en urskrapad vaniljstång (och även vaniljstången), och clementinen skuren i klyftor. Låt sjuda på mycket svag värme i ca 15 min. Den får inte koka. Rör ner honung och socker och rör tills det har smält, och fiska sedan upp clementinklyftorna och släng dem. Ta kastrullen från värmen, och låt glöggen svalna helt innan du silar den och häller upp den i rengjorda flaskor. (Självklart går glöggen bra att spetsa med starkare grejer!)

Roséglögg med kardemumma och stjärnanis

Samtidigt som jag hade en kastrull med vit saffransglögg på spisen passade jag som sagt på att göra en omgång roséglögg. Är man ändå igång och ska stå vid spisen kan man ju lika gärna göra två sorters glögg, arbetsinsatsen för glögg är ju trots allt ganska smärtfri. Den här roséglöggen smakar jättegott, och går självklart bra att spetsa med allsköns form av sprit för den som vill det.

1 flaska rosévin (t ex La Pluma nr 2916 på Systembolaget)
3 st stjärnanis
3 st kanelstänger
1 clementin skuren i klyftor
4 st hela kryddnejlikor
10 små kardemummakärnor
2 msk flytande honung
0,5 dl socker

Häll rosévinet i en kastrull och tillsätt stjärnanis, kanelstänger, clementinklyftor, kryddnejlikor och kardemumma. Låt sjuda i ca 15 min på mycket svag värme, det får inte koka. Rör ner honung och socker, rör tills det har smält ner, och fiska sedan upp clementiklyftorna och släng dem. Ta kastrullen från värmen, och låt glöggen svalna helt innan du silar den och häller upp den i rengjorda flaskor.

Pepparkakshusbaket

Här kommer, som utlovat, ett bildregn från årets tillverkning av pepparkakshus! Här står jag och skär ut fönsterspröjs. Min vana trogen stoppar jag allt jag skär ut i munnen.

Fullt fokus när glasyren ska på! Och ja, jag är närsynt.

Här kommer en liten bildserie på Bally och mig. Det börjar med att han känner sig lite försmådd för att jag riktar min odelade uppmärksamhet åt andra hållet...

...och då får man ju komma fram med en tass och tala om för sin matte att man faktiskt är här bakom.

Då får man en puss, och sen är allt bra igen. Väldigt bra, till och med!



Här visar jag upp mitt pepparkakshus och ser så glad och taggad ut att man kan tro att jag har vunnit ett års förbrukning av smör.

Olofs lillebror Edvin som går i högstadiet gjorde det här häftiga utedasset. Det är uppenbart att han har ärvt sin mamma Anettes talang att bygga pepparkakshus!

Glace au four

Jag bara måste slå ett slag för den gamla klassikern glace au four! Det är en av få efterrätter som man verkligen kan göra på nolltid, om man sitter med en uppäten huvudrätt framför sig och är desperat sugen på efterrätt men inte har förberett något. Många efterrätter kräver ju en viss form av framförhållning, som pannacotta, mousse och semifreddo som alla måste stå till sig några timmar för att få rätt konsistens. Det enda som behövs till glace au four är glass, (köpeglass går såklart prima) en skvätt sprit, lite socker och äggvita.

I Mariannelund i helgen kom Anette och jag på att vi helt enkelt inte kunde vara utan efterrätt. På bilden är jag i full fart med att hutta sprit över glassformarna. Men för att ta det från början; fyll ugnsfasta formar till tre fjärdedelar med vaniljglass. Packa hårt med en sked, så får du plats med ännu mer. Beräkna 1 msk sprit per form som du häller över glassen, och 1 msk socker och 1 äggvita. Socker och äggvita vispas till en blank och tjock marängsmet (vispa i minst 5 minuter med elvisp) och klickas sedan ovanpå den sprittoppade glassen. Sen är det in i ugnen som gäller, har du grillfunktion på ugnen är det bara att gratulera, annars kan du köra på 250-275C lite högre upp i ugnen några minuter, det går också bra.

Man får passa formarna som en hök, för det tar inte mer än kanske 2 minuter innan de riskerar att bli brända. Här sitter jag och är uppslukad av reality-TV:n som pågår framför mina ögon.

Och vad gäller spritsort, så tror jag att man kan använda nästan vad som helst. Jag har provat med rom, med xanté och punsch, och alla går lika bra. Päronlikören Xanté gör sig ypperligt i den här efterrätten.

Pepparkaksrulltårta med lingongrädde

Förra året när jag bloggade om min mjuka pepparkaka kunde den uppmärksamme (faktiskt till och med den som ser riktigt dåligt) konstatera att det låg något mer på det där kakfatet än bara mjuk pepparkaka. Det var pepparkaksrulltårta med lingongrädde som fyllning, och jag ser nu när jag går tillbaka till inlägget från förra året att jag lovade att lägga ut det receptet inom kort. Det här med tidsuppfattning är ju ganska relativt. Men ett år går så fort, säger ju många. Här kommer det i alla fall:

Pepparkaksrulltårta med lingongrädde
3 ägg
1,5 dl socker
0,75 dl potatismjöl
2 msk färdigblandade pepparkakskryddor (finns i kryddhyllan)
1 tsk bakpulver

Fyllning:
1,5 dl vispgrädde
1,5 dl rårörda lingon

Börja med att sätta ugnen på 225C. Vispa ägg och socker pösigt, och rör ihop de torra ingredienserna för sig. Rör samman de båda blandningarna, och häll i en långpanna som du klätt med bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen på 225C i ca 6 min tills kakan har fått fin färg. Ta ut kakan, vänta ett par minuter och strö sedan (om du vill) någon tesked socker över den för att den ska få en klassisk lättsockrad yta. Stjälp sedan upp kakan på ett nytt bakplåtspapper, med den sockrade botten nedåt. Dra av det första bakplåtspappret som legat underst under gräddningen, och låt kakan svalna. Vispa sedan grädden ganska hårt, och vispa i de rårörda lingonen det sista du gör. Bre lingongrädden över den platta kakan, rulla ihop den till en rulltårta och förvara den i kylen. Låt den gärna ligga ett par timmar i kylen innan servering, då blir gräddfyllningen lite fastare.

En försmak av julen

I helgen har vi verkligen fått en försmak av julen. En god sådan, också. Vi har varit i Mariannelund hos Olofs pappa och hans fru Anette, där vi har haft vårt årliga pepparkakshusbak. Jag har som vanligt ätit obscena mängder deg. Huset på bilden kan jag direkt deklarera att jag inte är upphovskvinna till, det är en bild från förra året på Anettes pepparkakshus. Hon har vunnit flera tävlingar, och jag anser henne vara allsmäktig när det gäller pepparkakshus. Bilderna på mitt eget pepparkakshus ligger än så länge i tryggt förvar i Olofs kamera, men jag lovar att lägga upp dem snarast.

Det har även varit premiär för hemlagad risgrynsgröt (Anette gör världens bästa), pepparkaka med ädelost och gyllengula lussekatter. Eller okej, jag smygåt en lussekatt i fredags, om jag ska vara helt ärlig. Man är ju inte den som tackar nej till något gott. Förutom allt ätande har vi även hunnit med ett besök i den mysiga lilla butiken Drömmar i vitt strax utanför Mariannelund. Men nu - nu är det söndagkväll, och jag ska koka en kopp té och äta rulltårta. Man måste ju ladda inför ny vecka och allt.

Ni glömmer väl inte att dricka varm choklad?

Det är lätt att glömma bort allt gott som hör hösten till, men här kommer en liten påminnelse om den varma chokladen! Lycka i en kopp, som smakar underbart när man har varit ute en hel dag och krattat löv. (Och jo, bilden togs innan löven krattades bort. Annars hade jag varit sämre på att kratta löv än vad jag är på att äta fisk. Och sy.)

Det allra godaste receptet på varm choklad hittar ni här. Toppa gärna med vispad grädde, några marshmallows eller en vaniljstång. Eller varför snåla - toppa med alltihop!

I köket just nu

I skrivandets stund pågår tillagningen av fredagsmaten för fullt. Olof vispar i såsen som ska serveras till varsin köttbit med potatis...

...och Bally står nedanför och hoppas att han ska tappa någonting. En helt vanlig, härlig fredagkväll med andra ord. Hoppas att ni också har en trevlig kväll!

Kvällsmys

Ikväll tar jag igen mig i min läshörna efter en fullspäckad vecka. Jag valde mellan gymmet och favoritfåtöljen.
Inget svårt val, direkt. Som sällskap har jag, förutom min tidning, mitt otacksamma olivträd som jag köpte i somras men som fullständigt saknar all form av livsglädje. Jag har burit omkring på det till soliga och svala platser och fjäskat som attan, men det envisas med att tappa löv likt en julgran barrar kring tjugondag Knut. Ett mer självmordsbenäget olivträd får man sannerligen leta efter.

Kvällens läsning är julspecialen från Lantliv, ett riktigt mysigt nummer!

På brödjakt

Jag kan inte riktigt smälta det här med alla dessa trevliga bagerier som finns i Vasastan! Vill man ha surdeg där jag bor får man göra det själv. Och det vet vi ju alla hur det gick för surdegarna Stefan och Fredriksson - de fick se sig vaskade.

På trevliga Bakery&Spice köpte vi en riktigt god surdegslimpa som vi tog med oss hem och kalasade på till frukost.

Vid närmare eftertanke borde jag köpt en och annan bulle också. Det får bli nästa gång!

På väg hemåt med brödpåsen i högsta hugg. För alla vet ju att frukosten är dagens viktigaste mål!

Tortellini med ädelost och parma

Det är något speciellt med pasta och ädelost. Och parmaskinka. Det kan liksom inte bli fel. Inspirationen till den här pastan kommer från min bloggvän Gourmetmorsan, som är riktigt vass på det här med pasta och brukar köra med traditionen "onsdagspasta" på sin blogg. I själva verket är receptet på anrättningen ovan riktigt enkelt, men det smakar som om det vore mycket mer avancerat. I stort sett består maträtten av det man ser på tallriken: tortellini, rostade valnötter, några skivor parmaskinka och en ljuvlig sås där ädelost fått smälta ihop med crème fraiche och en skvätt mjölk. Och så lite bladspenat också, icke att förglömma. Och kanske en och annan glad tomat. För exakta mått, kika in här.

Nähäpp, om man kanske skulle ta och äta lite glass till efterrätt på det här nu då?

Matmässan Mitt Kök 2011

Så var det dags för en bildrapport från den stora matmässan i helgen! Efter att ha tuggat fradga över att vi hade några kronor för lite för att hänga in våra jackor (något som resulterade i en 50 minuter lång bankomatkö) kom vi till slut in i mässhallen. Hett tips inför kommande mässor är att ha kontanter med sig.

Kommer ni ihåg när jag testade handväsk-rosét Vernissage i våras? De var på mässan och ställde ut...

...precis som Ölands stolthet på finsmakarfronten - Ölandschoklad! Deras senaste pralin med smak av getost gjorde sig perfekt tillsammans med ett litet glas lagrad cava i en annan mässmonter.

Som synes av bilderna förekom en hel del provsmakning av vin. Jag fick provsmaka ett vin som var riktigt gott, med rejält med tryck i och mycket smaker.

Rijk's Estate hette det, och när jag såg att det kostade 299 kr förstod jag varför det var så gott. Eller snarare varför det kostade så mycket som det gjorde.

Men det var ju inte bara vin på mässan. Paolo var ju där också! Ni ser ju själva hur taggad jag är. Jag har alltid gillat Paolo, och har alla hans kokböcker. Dessutom var han både trevlig och rolig.

Efter att jag hade fått mitt lystmäte i Paolos monter (där han visade upp sitt märke Le Zie som bland annat säljer olivolja, pasta och köksredskap) kände Olof att han behövde återhämta sig lite i en whiskymonter.

Olof var mycket nöjd med de rökiga whiskysorterna han fick provsmutta på. Själv tyckte jag att det påminde mer om fimpad pipa i en tunna med tjära. Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med whisky.

Pasta däremot, det förstår jag mig på till fullo! Jag inhandlade ett storpack av min favoritpasta De Cecco, eller "finpastan" som jag brukar kalla den när jag köper den i affären. Efter det var vi ganska nöjda, och började långsamt röra oss hemåt. Eller ja, till Vasastan i alla fall, där vi avslutade kvällen med toscansk gryta på Oljebaren. En mycket trevlig heldag, med andra ord!

Hemma från Stockholm

Nu har Olof och jag precis kommit hem efter en jättetrevlig helg i Stockholm! Svärmor har bott i huset med Bally, och det var en väldigt glad liten hund som hade tagit sig in på flygplatsen ikväll för att möta oss. Vi har bott hos ett par vänner till oss som huserar i Vasastan - en hyvens stadsdel, om jag som lantis får uttala mig i frågan. Det fanns fullt av bagerier och mysiga kvarterskrogar, vi inledde både lördag- och söndagmorgonen med att promenera några gator nedåt och köpa surdegsbröd till frukost.

Och så har vi varit på matmässan också! Det var övervägande vinleverantörer som ställde ut, och folk gick runt och var glada och provsmakade vin till höger och vänster. Och så träffade jag Paolo. Bildbevis på både det ena och det andra kommer i veckan. Bildbeviset ovan är på min sprillans nya mössa som jag köpte på Oleana & Friends i fredags. Jag har kört med samma kondomliknande mössa från H&M i tio år nu och tyckte att det allt var dags att uppdatera mössfronten lite.

Nu ska jag gå och packa upp resväskan, hoppas att ni har en mysig söndagkväll allihopa!

Lördagsfrukost!

Kan man klassa helgfrukost som en hobby? Jag tror det. Senaste skriket hemma hos oss är turkisk yoghurt varvad med honung, hallon och urgröpt passionsfrukt. Gott så det förslår. Trevlig lördag på er, allihop!